Tankar efter sommarlägret 2016

Väl hemma efter ett sommarläger är det mycket att smälta, många intryck reflektera över, mycket kunskap att ta tillvara på. Fortfarande har ingen tidsmaskin eller tidseffektiv kloning uppfunnits som skulle tillåta att närvara på samtliga 25 pass som erbjuds så jag kan omöjligen sammanfatta hela lägret. För egen del var det Qi Gong för hela slanten men det såg ut att vara mycket kul även på de andra spåren med en hel del fighting. Just detta årets sommarläger kommer jag ändå minnas som alldeles extra speciellt av personliga skäl. Lite bakgrund till varför kan du läsa här i ett inlägg jag skrev för ganska exakt 3 år sedan efter mitt första sommarläger. Lite kort kan det sammanfattas som mina reflektioner över varför jag redan då kände att T.I.A. skulle komma att bli annorlunda från övriga stilar av kampsystem jag testat mig fram genom under föregående 23 år. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om varför men det kändes annorlunda då och det känns annorlunda nu. Det inlägget avslutade jag med att uttrycka en förhoppning om att bli kvar och kanske i någon liten mån till och med bidra på något vis. När jag nu skriver detta studsar jag mellan ”det är bara tre år sedan!” för att det känns som igår, och ”är det verkligen bara tre år sedan?” för att det samtidigt känns som en halv evighet sedan på grund av att det har hänt så mycket sedan dess.

 

I våras upplevde jag den något skräckblandade förtjusningen av att bli tillfrågad om jag kunde tänka mig hålla ett pass på sommarlägret, men utan alltför många sekunders tvekan tackade jag glatt ja. Det mynnade ut i ett pass i grundläggande hantering av kula i Qi Gong. Hur man formar handen, hur man håller kulan, lite olika övningar, hur den är ett utmärkt redskap för att känna av hur man egentligen utför andra övningar, samt även lite lätt touchande angående lau gong i slagsammanhang.

En ännu större milstolpe är dock att det skedde en gradering i Qi Gong – och inte vilken som helst – utan någonting riktigt riktigt stort! William, Alicia och Christian erövrade första graden i qigong, och blev därmed både Borås första graderade elever i Qi Gong på några år samt ”min” första kull. Stort grattis till dem! Själv var jag spänd som en fiolsträng under i stort sett hela lägret för deras skull ;) Inte på grund av tvivel, men precis som Sifu Zi Tjynn inledde ”ansvaret för eventuella missar är inte ert fel utan ligger hos er instruktör”. Självklart är det så och jag är stolt över er alla tre!

qigong

I och med detta känner jag redan nu att det jag skrev om för tre år sedan faktiskt börjat förverkligas. Jag har bidragit med ett pass på sommarlägret och förmedlat ett begynnande intresse för Qi Gong. T.I.A. är chansen till så mycket mer att än att bara fysisk närvaro mellan två klockslag ett par gånger i veckan och sommarlägret är en av de absolut mest centrala delarna av detta. Det är då vi samlas från alla delar av landet, lär oss av varandra och utbyter erfarenheter. Alla som varit med på minst ett tillfälle där olika klubbar möts lär vara bekant med fenomenet att olika klubbar gör ”samma” sak på olika vis. En källa till mycket frustration för all del, men enligt min uppfattning också utgör en stor del av precis det som håller oss vid liv. Genom att se andras variationer dyker automatiskt frågeställningen upp: ”Jaha, gör du SÅ på den tekniken. Hur kommer det sig?” Det är så vi utvecklas och det är så vi växer. Både som individer och förbund. Var intresserad. Var nyfiken. Ställ frågor. Lär dig något nytt. Väx!

Det blir vad du är villig att göra det till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.