Arkiv

Författararkiv

Extra träning

november 3rd, 2009 Matiss Silins 7 kommentarer

Ni som var med i måndags hörde ju om ambitionen med morgonträning i veckan. Så blir det alltså inte.

Fortfarande gäller dock att de som vill ha tid för extra graderingsträning/qi gong/annat på torsdag möts upp vid södratorgskiosken kl16.50 så går vi till en något dammig men fullt fungerande lokal där vi tränarr till ca 18.30. Kommer du så skicka gärna ett mess till 0737 292055.

Jag ska försöka styra upp i alla fall en morgonträning nästa vecka för er som vill/kan vara lite hardcore

Kung Fu-nderingar del 2

oktober 20th, 2009 Matiss Silins 11 kommentarer

Den här sidan har 150 unika besökare om dagen. Det är ett betydligt högre antal än unika tränande per pass. Några av dessa läsare antar jag helt sonika vara före detta Kung Fu-utövare. Antagligen och förhoppningsvis är jag inte ute och cyklar med luvtröjan bakåfram här.

Så till er som har tränat Kung Fu eller annan kamsport och nu istället sitter framför ”Svenska Hollywood-fruar” och känner hur era härdade muskler svampar till sig, tillägnar jag följande lilla skrift. Den här krönikan är tidigare publicerad i den numera nedlagda tidningen Borås NU.

”Det var inte ens snack om tummen ur, snarare armen ur tarmen. Det var fyra år sedan jag tränade en kampsport sist. Sedan dess har jag gnällt över att jag inte haft tid att träna och gnällt över att jag blir rastlös. Därför har jag låtit bristen på kontrollerat våld gå ut över min närhet. Mer än en polare har hamnat i ofrivillig brottning under mitt köksbord eller bevittnat hur en helt vanlig galge blivit ett illa manövrerat ninjavapen i mina händer. Så för två veckor sedan släpade jag mig till nybörjarstart i Kung Fu, för både min egen och mina käras skull.

Rastlösheten har nu försvunnit tillsammans med myterna om grundkondition och att teknikerna sitter i benmärgen. För någon gång under de här fyra åren har jag förlorat självuppfattningen. Jag trodde på allvar att trots mitt smygrökande och slarvtränande skulle jag vara i samma form som sist jag tränade kampsport. Det var jag alltså inte, för ont fick jag och lungorna flåsade jag ur mig.

Det är inte det enda exemplet på intressen som fått ligga på is, eller snarare insprängda i glaciärer som planlöst guppat iväg genom Barents hav. Jag har ju spelat trumpet under hela skoltiden så även om det var åtta år sedan jag spelade något på riktigt så sitter ju musiken i ryggraden, trodde jag. Jag lyfte upp en trumpet för någon vecka sedan och ur klockstycket rann det nått slags musikalisk diarré som med bara med en överdos fantasi och en rejäl absintfylla kunde låta som ”Oh when the saints”.

Minnet av våra gamla kunskaper känns ofta stabilare än vad de är när man väl dammar av sina handskar, racket, fiol eller vad man nu har låtit samla damm. Trots att det är rätt mycket rost som ska putsas av ringen innan tummen ska ut så är det värt det när du är tillbaka i sadeln (eller vad du nu är tillbaka i) igen.

Har du också en gammal hobby som fått stå tillbaka ett tag? Sätt igång med det, kanske märker du att det inte är samma sak längre men då har du i alla fall gett det en chans. För om du inte släppt tanken på att börja igen har du väl egentligen inte slutat. Så fram med löparskor, virknålar och nyckelharpor, det kommer att vara motigt till en början men värt varje sekund. Det är okej att ge upp en stund men det är inte acceptabelt att inte ge sig på det igen om viljan finns där.

I dag har jag fått vänsterbenet sparkat genom en hel gympasal av en kille som äter sådana som mig till förrätt. Trots det ska jag dit på måndag igen för nästa gång ska jag stå kvar! Hook Kung Fu!” (Matiss Silins, Borås NU 2007-11-02)

Om du känner dig träffad så hoppas jag att du byter ut dina urtvättade dagisbrallor mot Kung Fu-dräkten på studs.

Behgöver du en extra knuff så läs Gao Lin Sjöbloms argumentkrossande inlägg här.

matnyttiga dissar

oktober 8th, 2009 Matiss Silins 3 kommentarer

Det var ju det här med kosten, bränslet och mumset. Det finns bra sätt att förbereda kroppen inför träning och så finns det sämre. Det finns lämpliga sätt att bete sig efter ett träningspass och det finns puckade. Låt mig ge exempel på före- och efterbeteende, direkt från verkliga livet.

Exempel ett.
Jag har förstått att det inte är ovanligt att man inte äter tillräckligt mellan lunch och kvällsträning. Många gånger när jag gymmat med någon efter arbetstid på kvällen har  det kommit fram att personen ifråga inte käkat något sedan lunch sex-sju timmar tidigare. ”Men det var en stor lunch”, ursäktar de sig med om jag skulle påpeka det bristfälliga i deras beteende. Oftast påpekar jag det, ofta skäller jag på dem för det.

Kroppens bränslesystem skiljer sig en smula från t.ex. en bils. En bil kan du tanka full och sedan brukar du bensinen så länge som den ligger där i tanken. En människas bränsleförvaring ser lite annorlunda  ut. Även om du trycker i dig en sjurätters  frukost på tiotusen Kj behöver du ändå ladda på nytt blodsocker om du ska köra ett Sanshou-pass på kvällen. Vid hårt muskelarbete kräver kroppen mer kolhydrater än det som kan lagras i musklernas glykogendepåer.

Exempel två.
Det går ju att missköta sig på ett fullkomligt motsatt sätt också. Jag har ett skräckexempel från vår egen klubb när det gäller puckad kost-timing innan ett träningspass. Jag kommer inte att nämna namn men i omklädningsrummet just innan ett pass kommer X in suckande och frustande. Han påstår sig vara mycket mätt. Han påstår att han ätit en gigantisk taco-buffé, vidare påstår han att måltiden avslutades 45minuter före träningspassets början. Jag påstår att han är ett pucko. Jag minns inte hur det gick med hans träning, kanske hade han tur och det blev ett lätt pass. Jag kan dock gissa mig till olika effekter av den sortens ätande före träning.

För det första vet du väl själv hur totaltrött och seg du blir just efter en måltid, inte direkt i träningstillstånd. Dessutom kånkar du omkring med över att halvkilo halvsmält mat i magsäcken. Du kan ju tänka dig själv vad som sker i en bensax eller frontspark med lite otur.

Exempel Tre.
Ett av mina favorit-skräck-exempel på korkade matvanor är sällsynt men förekommer. Perioder när jag gymmat har jag stött på polare dagen efter ett pass som ser pestdrabbade ut. De klagar på att de inte sovit på hela natten och att de känner sig svaga och febriga. Jag brukar ju alltid ställa standardfrågan ”Vad har du ätit?” när en medmänniska verkar lite krasslig. Då får jag svaret ”Det kan inte vara maten, för jag har inte käkat sedan igår.”

Jag vill påpeka att detta är sant och att jag stött på tänkande homosapiens i vår tid som inte förstår att efter ett tungt träningspass, oavsett om tyngdpunkten ligger på kondition eller styrka, så måste man fylla på med kolhydrater (bränsle) och proteiner (musklernas byggstenar). Annars bildar kroppen proteiner till återuppbyggnad genom att plocka aminosyror från andra delar av kroppen, delar där dessa aminosyror också behövs. Du försätter alltså kroppen i ett svältstadie och det gör dig bara svag och oduglig som kampsportare.

Exempel fyra.
Det här exemplet på felaktigt beteende är kanske att betrakta som ett ringa brott, i alla fall för vardagsmotionären. Du behöver inte käka som en bodybuilder om du tränar balett. Vad jag menar är att det är lämpligt att anpassa återhämtningsfödan till träningspasset. Jag brukar ha en återhämtningsdryck i väskan som jag sveper om passet varit tungt, självklart kompletterar jag med ett riktigt mål mat när jag kommer hem. Kommer jag däremot till en träning som visar sig bestå av lätta teknikövningar och inte så mycket fys så väntar jag till jag kommer hem och äter bara vanlig mat.

Vad jag menar är att bara för att du bytt om till träningskläder behöver du inte pumpa i dig en gainer och ett grillat kycklingbröst.

Slutligen.
Som du märkt handlar det här inlägget mest om vad du inte ska göra och inte så mycket om hur du ska göra rätt. Det finns lika många kostvarianter som det finns tränande skulle jag tippa på.

Kortfattat och generellt kan man säga att ett rejält mål mat med långsamma kolhydrater skall avslutas 2,5-3 timmar före träning. Ett lättare mellanmål bör avslutas ungefär en timma innan passet.
Efter ett hårt Kung-Fu pass ska du få i dig snabba kolhydrater så snart som möjligt och fyll på med en bra laddning protein. Efter ett lättare pass behöver du inte ha lika bråttom med att fylla på.

Vilken tallriksmodell, matmängd och återhämtning som passar dig bäst får du reda ut själv. Om du tränar så är det din skyldighet att ta reda på hur kroppen reagerar på det och hur den skall behandlas. Är du osäker på vilka resultat din träning i kombination med din kosthållning ger? Mitt tips är att läsa passande artiklar, böcker och surfa in på hemsidor kring kost och träning. Kolla upp lite för och nackdelar med olika förslag och tips. Glöm inte att läsa kritiskt, det finns gott om skumma teorier där ute. Passa dig för livsmedelföretagens tips, ofta är de mer måna om sin omsättning än din hälsa. Du kan börja din resa på livsmedelsverkets hemsida, det ger dig en bra bas att stå på. Börja med den här artikeln kring Glykemiskt Index.

Tjin!

Kung Fu-nderingar del 1.

oktober 5th, 2009 Matiss Silins 3 kommentarer

Jag skall nu bidra med mitt första blogginlägg. Det är en fantastisk Oktobersol ute och Eddie Vedder sjunger luften varm genom högtalarna. Jag blir nostalgisk i största allmänhet så mina tankar hamnar i det förflutna.

Det är iskalla februari 2008 och jag har tränat Kung Fu i ett halvår. Sex månader av givakt, påhälsning i kör, strikta ställningar och effektiva tekniker. Förra gången var vi ute i vintermörkret och ruschade genom snön på bara fötter och kastade oss till marken och gjorde armhävningar på räkning. Jag börjar känna mig lite häftig.

Dräkten är nyinköpt och mitt ansikte är gravallvarligt. Kung Fu för mig är ett hårt yttre och ett hårt inre. Jag gör allt jag kan för att visa upp just det.

Den här träningen går vi igenom djurstrid. Jag känner till den listiga draken, den stolta tranan och den aggressiva tigern. Jag har härmat dem i smyg när ingen ser. Jag står beredd på coola moves.

Gao-lin som tidigare svingat sablar, rutit som tiger och sparkat av trästörar berättar om ett viktigt hjälpdjur. Jag står förväntansfull och väntar på att höra om björn eller något annat kraftfullt. Kanske något absurt men ändå Kung-Fuigt som skorpion eller fenix.

Gao-lin knycker till lite fjolligt, drar ihop ansiktet till något näpet och visar upp ett par böjda handleder. Han påstår att det är apteknik. Han drar handen genom håret och ser lite busig ut. Jag fattar absolut ingenting, det här är ingenting Kung-Fu-coolt i min värld. När jag fick höra apa tänkte jag gorilla, nu vill Gao-lin att hela gruppen skall förvandlas till herr Nilsson och jag är djupt besviken. Det blir inte bättre av att han vill att vi ska fjumsa runt i lokalen och vara apor, alltså smacka, leka och vara lite allmänt nervösa.

En halvtimme senare har jag begripit syftet med det. Jag har även förstått varför apan är ett effektivt hjälpdjur.

Kung Fu är inte konsten att visa sig stark, det är konsten att använda sig av sin styrka. Det är två skilda saker. Våra ställningar är inte poser. De är anpassade efter skarpa situationer och du kan inte flasha bort en angripare. Om du inte lärt dig skjuta blixtar med ögonen eller utvecklat pansarhud måste du veta hur du skyddar dig och kontrar vid ett eventuellt angrepp. Ibland kanske det måste ske genom fula rörelser och flummiga beteenden.

Om man vill visa upp sina muskler, skina med hela ansiktet och strike a pose så blottar man sig. Blotta sig är en fördel på löpsedlar och i modellvärlden men en klar nackdel i kampkonst. Ju mer man ser av din kropp desto mer har man att träffa. Genom att fladdra med armar, sparka fjortongånger ståendes på en tå och låtsas flyga genom bambuskogar blir du inte Kung-Fu-krigare. Eller för att citera Tao te ching:

”Den som står på tå är inte stadig/ Den som tar stora kliv kan inte hålla takten/ Den som visar upp sig strålar inte/ Den som är egenrättfärdig blir inte respekterad/ Den som skryter blir inte vördad/ Den som prisar sig själv härdar inte ut/ För Tao är dessa människor överflödig skaffning och meninglös handling” (Tao 24, Stefan Stenudds tolkning 1996)

Både Gao-lin och flera Djeu-gao har sagt under nybörjarträningarna att vi måste släppa filmtänket. Alltså inte imitera kampsport på filmduken utan utföra teknikerna effektivt. Jag har vissa dramatiska drag så det är ett problem för mig, men jag inser att vår träning tillåter oss att vara fula. Det är förvisso rätt skönt i den här ytliga tiden att det finns tillflyktsorter där man får släppa all utseendefixering och prestation.

Just nu är Kung Fu något jag lär mig, och det är allt jag behöver göra på träningarna, lära mig. Jag är nybörjare och behöver inte visa mig störst, bäst och vackrast av den enkla anledningen att jag inte är det. Några timmar i veckan jag får vara precis hur ful jag vill och det är skönt.

Tjin!

ordkanon.se