Kategoriarkiv: Artiklar

Tankar efter sommarlägret 2016

Väl hemma efter ett sommarläger är det mycket att smälta, många intryck reflektera över, mycket kunskap att ta tillvara på. Fortfarande har ingen tidsmaskin eller tidseffektiv kloning uppfunnits som skulle tillåta att närvara på samtliga 25 pass som erbjuds så jag kan omöjligen sammanfatta hela lägret. För egen del var det Qi Gong för hela slanten men det såg ut att vara mycket kul även på de andra spåren med en hel del fighting. Just detta årets sommarläger kommer jag ändå minnas som alldeles extra speciellt av personliga skäl. Lite bakgrund till varför kan du läsa här i ett inlägg jag skrev för ganska exakt 3 år sedan efter mitt första sommarläger. Lite kort kan det sammanfattas som mina reflektioner över varför jag redan då kände att T.I.A. skulle komma att bli annorlunda från övriga stilar av kampsystem jag testat mig fram genom under föregående 23 år. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om varför men det kändes annorlunda då och det känns annorlunda nu. Det inlägget avslutade jag med att uttrycka en förhoppning om att bli kvar och kanske i någon liten mån till och med bidra på något vis. När jag nu skriver detta studsar jag mellan ”det är bara tre år sedan!” för att det känns som igår, och ”är det verkligen bara tre år sedan?” för att det samtidigt känns som en halv evighet sedan på grund av att det har hänt så mycket sedan dess.

 

I våras upplevde jag den något skräckblandade förtjusningen av att bli tillfrågad om jag kunde tänka mig hålla ett pass på sommarlägret, men utan alltför många sekunders tvekan tackade jag glatt ja. Det mynnade ut i ett pass i grundläggande hantering av kula i Qi Gong. Hur man formar handen, hur man håller kulan, lite olika övningar, hur den är ett utmärkt redskap för att känna av hur man egentligen utför andra övningar, samt även lite lätt touchande angående lau gong i slagsammanhang.

En ännu större milstolpe är dock att det skedde en gradering i Qi Gong – och inte vilken som helst – utan någonting riktigt riktigt stort! William, Alicia och Christian erövrade första graden i qigong, och blev därmed både Borås första graderade elever i Qi Gong på några år samt ”min” första kull. Stort grattis till dem! Själv var jag spänd som en fiolsträng under i stort sett hela lägret för deras skull ;) Inte på grund av tvivel, men precis som Sifu Zi Tjynn inledde ”ansvaret för eventuella missar är inte ert fel utan ligger hos er instruktör”. Självklart är det så och jag är stolt över er alla tre!

qigong

I och med detta känner jag redan nu att det jag skrev om för tre år sedan faktiskt börjat förverkligas. Jag har bidragit med ett pass på sommarlägret och förmedlat ett begynnande intresse för Qi Gong. T.I.A. är chansen till så mycket mer att än att bara fysisk närvaro mellan två klockslag ett par gånger i veckan och sommarlägret är en av de absolut mest centrala delarna av detta. Det är då vi samlas från alla delar av landet, lär oss av varandra och utbyter erfarenheter. Alla som varit med på minst ett tillfälle där olika klubbar möts lär vara bekant med fenomenet att olika klubbar gör ”samma” sak på olika vis. En källa till mycket frustration för all del, men enligt min uppfattning också utgör en stor del av precis det som håller oss vid liv. Genom att se andras variationer dyker automatiskt frågeställningen upp: ”Jaha, gör du SÅ på den tekniken. Hur kommer det sig?” Det är så vi utvecklas och det är så vi växer. Både som individer och förbund. Var intresserad. Var nyfiken. Ställ frågor. Lär dig något nytt. Väx!

Det blir vad du är villig att göra det till.

Kintsugi – zenbuddhism som ger dig guldkant

Även om vi tenderar att inte prata om det högt – speciellt när vi är unga – går vi alla omkring och hoppas innerligt på att en dag uppnå perfektion inom ett par områden i våra liv. Många av oss drömmer om att träffa en perfekt partner med vem vi kan dela ett harmoniskt och fulländat kärleksförhållande. Vi hoppas på att hitta ett yrke som fyller oss med livsglädje och ger oss en känsla av tillhörighet i samhället. Vi hoppas på att få bilda en stor och lycklig familj som omges av stöttande vänner som ställer upp för oss i vått och torrt.

Men, livet gör en vana av att ständigt omkullkasta oss. Livet plockar upp och ruskar om oss när vi minst anar det vilket gör att våra drömmar och förhoppningar går i kras. Vår hela utsikt på livet lämnas i skärvor och vi känner oss vilsna, kanske till och med misslyckade. Inget blev ju som vi en gång drömt om – perfekt.

I dessa stunder av vilsenhet och klenmod kan det vara passande att söka tröst hos en princip som återfinns inom östasiatisk filosofi, närmare bestämt det zenbuddhistiska förhållningssättet till lergods och keramik.

Genom århundraden utvecklade zenbuddhistiska filosofer en idé om att gammalt och kantstött lergods som skålar, koppar och krukor inte borde slängas eller gömmas undan av sina ägare. Istället borde dessa slitna och skadade föremål beundras, användas och repareras med stor noggrannhet av sina ägare. Det finns nämligen en symbolik i denna process där vi lagar och vårdar det som gått sönder, en symbolik där vi som människor förlikar oss med de olyckor och skavanker som livet oundvikligen för med sig.

Det begrepp som används för att beskriva denna process av att laga trasigt lergods är olika från kultur till kultur, men i japan har processen fått namnet kintsugi (金継ぎ) Kin betyder guld och Tsugi betyder reparera, tillsammans bildar tecknen den bokstavliga meningen reparera med guld. Inom zenestetik innebär detta uttryck i praktiken att man ytterst varsamt plockar upp och sparar skärvorna från det lergods som en olycka drivit till spillror för att sedan lacka om skärvorna och återförena dem med en blandning av kitt och dyrbart guldpulver.

Man ska absolut inte försöka dölja skadorna av olyckan som drabbat lergodset, absolut inte försöka göra olyckan ogjord. Istället är själva poängen med kintsugi att stolt framhäva skavankerna och skärvornas linjer som något vackert och starkt! De gyllne ådrorna som slingrar sig igenom lergodset ger det en skönhet och karaktär som inte skulle funnits där om olyckan inte inträffat. De filosofiska symbolikerna duggar såklart tätt i denna process, men den som är tydligast för mig är just den om att skador och olyckor formar oss och ger oss alla en unik karaktär som anmanar vördnad och respekt.

Denna symbolik som kintsugi för med sig återfinns även inom vår egen träning. Inom både Kung Fu och Sanshou hoppar vi och springer. Vi slår och vi sparkar. Vi kastar och sveper. Vi traumatiserar våra egna kroppar till den milda grad att muskelfibrerna inuti oss slits från varandra och går sönder. Dagen efter känner vi bristningarna i muskelvävnaden som en enorm träningsvärk och ångrar kanske bittert de där sista rundsparkarna vi tog mot låret eller den sista armhävningen som sög musten ur oss under slutfyset. Men, våra kroppar lagar sig själva. Likt skärvorna från ett krossat krus som återförenas med guld läker våra muskelfibrer ihop igen, men inte för att bli precis som de var innan traumat skedde. De läker och blir starkare än de en gång var. De blir grövre, kraftigare och mer redo att hantera framtida påfrestningar och trauman. Det är så vi bygger våra muskler större och våra kroppar starkare.

Kintsugi är en del av den filosofi som man inom zenbuddhism kallar för wabi sabi där man värdesätter allt som är opretentiöst och åldrat, speciellt om det har ett kantstött och slitet utseende eftersom dessa karaktärsdrag berättar historier om föremålets (eller personens) livshistoria och öde.

Det finns en historia om en av de största förespråkarna av wabi sabi – Sen No Rikyu (1522 – 1599). Under en resa genom södra Japan blev han inbjuden till festmåltid där husfadern tog för givet att Sen No Rikyu skulle bi synnerligen imponerad av ett komplext utformat antikt tekrus som han hade köpt för en dyr slant från kinesiska köpmän. Men, Rikyu noterade näppeligen tekruset under måltidens gång, han iakttog istället gästernas prat och genom fönstret en kvist från ett körsbärsträd som svajade lugnt i vinden. Som ett resultat av ointresset slängde husfadern tekruset i golvet så fort Rikuy lämnat måltiden, varpå han sedan drog sig tillbaka till sitt sovrum helt förkrossad. De övriga gästerna plockade dock varsamt upp spillrorna av det krossade kruset och återförenade dem senare med kintsugi. När Rikuy kom på återbesök ett år senare vände han blicken mot det reparerade kruset och sa med ett leende på läpparna – ”Nu är kruset enastående.”

I en tid där vi dyrkar ungdomlighet, perfektion och mer än gärna stoltserar med dem båda på Facebook och Instagram är symboliken från kintsugi viktigare än någonsin. Det är en filosofi som är lika applicerbar på våra egna liv som den är på föråldrade krus och skålar. Vi borde inte fokusera på att dölja eller förtränga det som traumatiserat eller omkullkastat oss. Istället borde vi försöka förstå att alla händelser som drabbat oss – bra som dåliga – bidragit till vår unika karaktär och satt guldkant på vår personlighet.

Ursäkter som inte håller

Många tränar kampsport. Ännu fler vill träna, men har fått en fix ide som hindrar dem ifrån att besöka träningslokalen. Det gäller både nya förmågor som ännu inte vågat prova, och mer erfarna utövare som haft ett längre uppehåll. Som en välbehövlig skjuts i rätt riktning, avlivar vi härmed fyra populära svepskäl till varför du inte kan träna just nu.

JAG SKA BARA KOMMA I FORM FÖRST …
Träning handlar om att komma i form, det kommer på köpet bara man släpar sig iväg till klubben och kör igång. De flesta som planerar att fixa till fysiken först kommer aldrig till gymmet eller löparbanan, än mindre sätter de sin fot i en kampsportsklubb. Alla varianter av kampsport kommer att utsätta din kropp för påfrestningar som är unikt för den stilen, och det enda sättet att bli fysiskt rustad för detta är att … träna den stilen! Joggingrundor och aerobicspass nere på gymmet kommer inte ge dig den fysik du behöver ändå. Så nej, du ska inte ”komma i form” först.

JAG VILL INTE FÅ BLOMKÅLSÖRON OCH NÄSAN NÄCKT …
Det är betydligt vanligare att nybörjare bönar om att få börja sparras, än att någon tycker att det påbörjas för tidigt. Om en klubb lät sina elever slå på varandra innan de var redo att hantera slagväxling hade den klubben inte blivit långvarig. Dessutom är det aldrig ett krav. Ingen som inte vill fightas, behöver göra det. Majoriteten av de som tränar kampsport är motionärer som kör för skojs skull, i lagom doser och lagom hårt. Det tar i regel åratal att komma upp till den proffsnivå där man sparras fullt ut. Använd skydd, använd sunt förnuft och sätt din egen nivå, och du kommer inte bli utsatt för mer yttre våld än du är beredd att ta.

MEN JAG HAR TAPPAT SÅ MYCKET …
Skamfilat ego är en börda vi alla får bära någon gång. Särskilt mycket svider det om man minns dagar av toppform och bländande teknik, och inser hur formkurvan numera befinner sig en klar klasskillnad längre ner. Det är svårt att återvända som en blekare kopia av sig själv. Men saken är den att omgivningen sällan har så stor koll som vi tror. Antagligen var dina träningskompisar inte ens med på den gamla goda tiden när du var Hercules. Därmed fattar de heller inte att du har dekat ner dig sedan dess. Om någon mot all förmodan skulle upptäcka att du har blivit sämre, kommer de antagligen vända det till att de själva har blivit otroligt mycket bättre. Det där med ego svänger fint åt båda hållen. Bara formkurvan pekar uppåt igen, genom att man faktiskt tog sig tillbaka och började träna igen, kommer motivationen tillbaka.

JAG HAR SÅ MYCKET ANNAT JUST NU …
Vi lever alla olika liv. Olika scheman och livsstilar ger oss olika möjligheter att träna, men ansvaret för att prioritera den tid du faktiskt har faller alltid på dig – ingen annan! Att prioritera träning högt är inte bara för elitidrottare som jagar efter en guldmedalj eller träningsbloggare som har läsare att tillfredsställa. Att prioritera träning högt gagnar alla! Genom att ta dig iväg till träningslokalen och svettas i någon timma utsöndrar du en rad belöningsämnen som dopamin och endorfin i din kropp, ämnen som gör att du kan ta dig an ditt späckade schema med förnyade krafter. Det är också viktigt att tänka i ett större perspektiv. De framgångar du faktiskt har gjort i din träning (oavsett hur små de än må vara) kommer att vittra bort om du inte upprätthåller din träningsrutin. Tvärt om blir det också jobbigare och jobbigare för dig att ta dig iväg till träningen ju längre du skjuter på det. Kort sagt, alla har tid att träna och alla har minst en anledning att träna!

Sådär ja. Kombinera detta inlägg med inlägget som heter Tips för nybörjare så har du inte en ursäkt för att inte börja träna och när du börjat kommer du också klara av träningen galant.

Andréas Sjöblom – Chefsinstruktör

Träna kickboxning i Borås – 3 anledningar

Kickboxning har med tiden kommit att bli ett samlingsnamn för stående kampsporter där man tränar på både slag och sparkar för att besegra en motståndare i ringen. Det är inte så svårt att förstå varför, man kan inte kräva att allmänheten ska veta att det finns olika typer av stående kampsporter. Ännu mindre kan man räkna med att människor som befinner sig utanför kampsportsfären ska känna till skillnaden mellan dem. I T.I.A. Borås tränar vi en stående kampsport som ibland kallas för kinesisk kickboxning, men egentligen heter Sanshou. Ordet Sanshou kommer ifrån kinesiskans Sǎn som betyder fri eller ohämmad och Shǒu som betyder hand. Tillsammans berättar dessa två ord väldigt mycket om kampsporten vi tränar i Borås. Här från du tre enkla anledningar till varför kinesisk kickboxning eller Sanshou är en unik och spännande kampsport som du måste prova!

kickboxning i boråsKinesisk kickboxning i Borås – Mer än bara slag och sparkar

Den största skillnaden mellan kinesisk kickboxning i Borås och andra stående kampsporter som thaiboxning och vanlig kickboxning är att du inte bara lär dig att slå och sparka. När du tränar kinesisk kickboxning lär du dig också att kasta och fälla din motståndare på olika sätt. Detta ger träningen ett spännande moment som sällan återfinns hos andra kampsporter som lägger fokus på stående kamp. Kunskap om hur du kastar och brottar ner en motståndare på marken är inte bara ett tillägg som gör träningen roligare, det ger dig också ett extra försprång när det kommer till reella självförsvarssituationer där kunskapen gör det svårare för en förövare att brotta ner dig på marken.

thai boxning BoråsSanshou – en blandning mellan nytt och gammalt

Som de flesta moderna kampsporter är även träning i kinesisk kickboxning utformat efter det regelverk som appliceras på tävlingar, men vi fokuserar också på andra saker än att plocka medaljer. Eftersom Sanshou har sitt ursprung i den kinesiska krigskonsten Kung Fu förstår utövarna att kamp handlar om mer än att kunna slå och sparka hårt. För att bli en riktigt bra kampsportare behöver man ha kunskap om strategier och tekniker som sträcker sig utanför det vanliga regelverket. Man behöver upptäcka sina egna svagheter och styrkor för att kunna förbättra vissa kvalitéer hos sig själv och veta när man ska utnyttja andra starkare kvalitéer. En riktigt duktig sanshouutövare blir också väldigt duktig på att identifiera svagheter och styrkor hos en motståndare, kunskaper som tillsammans med rätt strategier leder till enklare och snabbare segrar. Moderna kampsporter saknar ofta den traditionella bakgrunden som ger ett extra djup i träningen.

thaiboxning i boråsKinesisk kickboxning är en rolig publiksport

Sist men inte mist är kinesisk kickboxning en riktigt rolig publiksport. Olikt andra stående kampsporter som vanlig kickboxning eller thaiboxning fightas inte utövarna i en ring med skyddande rep omkring kanterna. I kinesisk kickboxning tävlar man på en upphöjd platå vilket gör att man som utövare inte kan luta sig mot ett rep och vila när man blir trött, man måste tvärt om ha en väldigt bra uppfattning om hur omvärlden ser ut och vilka steg man tar samtidigt som man befinner sig i en pressad situation – allt för att inte falla av platån. Kast och nedtagningar ger också en förhöjd spänning i matcherna. Eftersom det finns en så stor mängd med kast och nedtagningar som kan appliceras i Sanshou vet man aldrig vad som kommer hända som åskådare.

Några tankar om vighet

Efter många år inom judo med kast, fasthållningar och lås kände jag att det var dags att utöka mitt ”kamsportsförråd”. Det jag sökte efter var främst sparkar och det var då jag hittade Kung-Fu. Under många kampsportsfilmer har jag suttit och avundats höga och avancerade sparkar. Jag tror att många kan hålla med mig om att det är något visst med dem. De får i alla fall mitt kampsportshjärta att slå några extra slag. Jag tror också att för många som inte tränar kampsport är sparkar något som är lite synonymt med sporten.

Vi är många som suktar efter de höga sparkarna och vighet, men vägen dit kan kännas lång. Tyvärr är vighet inte ett fysiskt tillstånd som uppnås i soffan framför en kampsportsfilm (om man nu inte väljer att sitta där och stretcha såklart, fast jag rekommenderar nog golvet i så fall), utan man måste kämpa för det. Hur det kommer sig och varför man borde bry sig förklaras nedan.

Själv är jag inte särskilt vig, nu vet jag att många i min klubb protesterar, men faktum kvarstår att jag inte längre kan gå ner i spagat och en split är mer avlägsen än någonsin. Dock sitter en del av vigheten kvar så jag hyser en svag förhoppning om att en dag klara av en split. Att den är avlägsen gör min förvåning än större när det händer att en kille kommer fram och säger att ”ni tjejer är ju naturligt viga”. Det kan hända att tjejer från födseln är lite vigare än killar, det har jag ingen aning om. Men jag har då aldrig varit naturligt vig. Istället har jag en gång i tiden jobbat riktigt hårt för att bli någorlunda vig och därför är sådana kommentarer ganska irriterande. Killar: jag lovar, om ni sitter och tålmodigt stretchar varje dag i två månader då kommer ni också bli mer viga. Kör varje dag under sommarlovet så kan ni nog höja sparkarna en bra bit när höstterminen börjar.

Jag kan ju också tillägga att det förvånar mig att så många inom kampsportsvärlden slarvar med stretching. Dels för att många av dem vill vara viga och dels för att det minskar skaderisken avsevärt. Två väldigt bra anledningar att göra något som inte är särskilt jobbigt. Det tar ju trots allt inte särskilt lång tid att stretcha efter ett träningspass och man får till på köpet lite avkoppling eller en ursäkt att prata med kompisarna. Så sätt igång att stretcha! Vet du inte hur så fråga tränaren/kompisen/mig/seriösa sidor på Google. (Var dock försiktigt med att rådfråga internet i det här fallet. Där får man sällan lära sig hur man stretchar utan att skada kroppen.)

Jag tänkte avsluta det här inlägget med ett utdrag ur en bok jag läste i när jag var liten:

Du kan inte utföra en hög spark utan att förlora balansen, om du
inte är mjuk. Då muskler är så kallade långa polymerer (proteinkedjor), är det
bäst att du blir bekant med det karaktäristiska för långa polymerer. Låt oss,
som ett exempel, tänka oss ett tuggummi som en blandning av långa polymerer. Det
är rörligare när det är varmare. Och man kan dra ut det längre om man drar
sakta, men det går lätt sönder om man drar fort. Principerna kan tillämpas på
träningen. Uppmjukningsövningar skall göras när kroppen är varm (t.ex. efter uppvärmningsövningarna).
Uppmjukningsövningarna skall göras ganska långsamt för att musklerna skall
utvidgas mer. Å andra sidan måste din attack vara snabb för att kunna förstöra
motståndarens muskler.

Ur Karate av Shingo Ohgami

 

Tack för ordet

/Caroline

Hur man hanterar en förlust

Alla som tävlar möter någon gång motgångar, besvikelse och förluster. Hur man hanterar förlusten bestämmer hur den drabbar en. Här är tre bra och tre dåliga sätt.

+Se motgångar som lektioner
Det bästa sättet att hantera att man fått på nöten i ringen eller på mattan är att ärligt se att förluster och motgångar innebär lektioner att lära, lika viktiga, eller kanske ännu viktigare än det man lär sig av att vinna.

+Cred för att man över huvud taget tävlade
Om det känns surt att förlora finns det anledning att ge sig själv erkännandet att man i alla fall satt sitt ”ass on the line”, där många andra låter bli. Det är större skillnad mellan att tävla eller inte tävla än vad det är mellan att vinna och förlora.

+Släpp det totalt och gå vidare
Om man inte har tillräcklig kontakt med sin inre Gandhi för att klara av ettan eller tvåan på listan är det inget dumt alternativ att helt låta det förgångna vara det förgångna, glömma bort det och koncentrera sig på att gå vidare.

-Starta slagsmål i ringen
Det sämsta sättet att hantera att man förlorat är troligen att helt enkelt överfalla som motståndare, domare eller funktionär efter matchen. Det desperata försöket att rädda ansiktet ger med 100 procents säkerhet motsatt effekt.

-Sprida ursäkter och snacka skit på nätet
Det fungerar heller inget vidare att skylla ifrån sig, sprida ursäkter och försöka devalvera sin morståndare på nätet. Förutom att man ser ut som en komplett åsna blir det svårt att lära sig av sina misstag om man aldrig begår några.

-Sluta träna
Det sämsta sättet att hantera en förlust eller motgång är att helt enkelt sluta täna och att aldrig komma tillbaka. Då ger man motgången utrymme och makt att styra ens liv, vilket den inte alls behöver göra.

fighter nr6 2010

5 saker som begränsar din träning

Här kommer fem misstag som mer är regel än undantag. Lös dessa problem så kan du vara säker på att din utveckling accelererar.

Komma oförberedd
Att komma instormande i träningslokalen en minut innan passet börjar, knyta suspen medan man värmer upp och stänger av telefonen garanterar ett mindre produktivt och tråkigare träningspass. Att vara oförberedd, både fysiskt och mentalt, på det man gör eller ska göra är också den enskilt största faktorn som leder till skaderisk. Kom i tid, samla dig och var förberedd.

Inte varva ner efter ett hårt pass
Ett tufft pass lämnar din kropp förgiftad av mjölksyra och andra slaggprodukter. Att gå rakt in i duschen, hem och sätta sig i soffan låter ditt system slita med att rensa bort allt detta när den borde återhämta sig och bygga sig starkare. Ta tio minuter efter ett hårt pass till att skuggboxa lugnt, jogga eller hoppa rep så kommer du att känna dig fräschare och redo att ge järnet igen snabbare.

Träna bara det man är bra på
Det är din svagaste länk som begränsar dig men det är oftast det man är bäst på som man tycker är roligast att träna. Det är roligt för att man är bra på det men man är också bra på det för att man tycker det är roligt. Ignorera inte dina svagheter, gräv ned dig i dem och gör dem till styrkor.

Tränings ADHD
Vårt samhälle och vår kultur handlar om mätbara resultat och snabba belöningar. Vi vill ha resultat och vi vill ha dem i går. Första gången nybörjare sätter sin fot i en kampsportslokal vill han eller hon sparra, efter en vecka vill de tävla. Försök sluta fred med att allt tar tid och det bästa du kan göra är det du har framför dig just nu. Dagens övning är dagens övning. Var kontinuerlig så går det snabbt framåt, men det finns inga genvägar.

Sitter fast i en rutt
Vi som har tränat ett tag tenderar att ha samma lösningar som vi alltid haft på samma problem som vi alltid haft. Vi har ett visst bestämt sätt att träna på och utföra varje teknik, vi har en viss växel i sparring och vi vet exakt vad vi tycker är den bästa styrke- och konditionsträningen. Om vi söker ny information är det mest sådant som bekräftar det vi redan tror på som intresserar oss, inget som bryter mot vår rutt. Fast gör man det man alltid gjort får man det man alltid fått. Var inte rädd att bryta mot alla regler och göra motsatsen ibland. Om din utveckling står still har du inget att förlora!

Fighter nr2 2010